evelin

Hejsan!

Nu sitter jag här i sängen med ett par nytvättade fötter. Skönt! Jag orkar inte lägga in bilder idag. Ska kanske göra det i morogn. Om jag får tid.

I morogn är det ett år sen Sigge dog. Fy jag kommerihåg när pappa ringde och sa att han hadde dött. Jag grinade inte när jag pratade med pappa och inte när jag lämnade telefonen till Lovisa. Utan när jag gick tillbaka till min säng igen. Då grinade jag. Fy fan vad jag grinade. Alltså att få veta att han hade dött var hämskt. Jag tyckte om honom sen jag träffade honom första gången. Och gå på begravningen är det värsta jag varit med om i mitt liv. Jag kommer ihåg när vi satt i kappelett. Och jag såg Lovisa, Jessica och Ida gråta då började mina tårar också komma. Och Jessica kom och satte sig i mitt knä. Vi satt precis vid fönstret. Och när vi sitter där och gråter så kommer det en fluga helt plötsligt. Då sa jag till Jessica - Titta det där kanske är Sigge som är och hälsar på oss. Fy villken dag det var.